Visst var det kungen som red förbi
Karl XII i sin prakts dagar målad av Johan David Swartz
(1678 – 1729). (Nationalmuseets samlingar)
Det är visserligen väldigt länge sedan. Men 1718 red kung Karl XII förbi här i Norebyn. Han var på väg till Ed för att möta sina karoliner och förbereda fälttåget mot Norge för att inta Fredrikshald, nuvarande Halden.
Och hur kan jag veta det?
Det är väl självklart. Vilken annan väg skulle han annars följa än strandlinjen av sjön Grann? Kanske stannade han till för att njuta av den fina utsikten eller tömma blåsan. Vad vet vi?
I Ed hade stora svenska trupper samlats och väntade på att få ge sig i väg på sin marsch. Än i dag drygt 300 år senare finns det fortfarande spår kvar. Det gäller de skyddsvallar som byggdes för att lagra mat till hungriga soldater.
Inför fälttåget måste den svenska arméns proviantförråd skyddas. Därför beordrade Karl II att bröstvärn, som skyddsvallarna kallades, skulle byggas – bland annat i Ed. Den 160 meter långa jordvallen i Ed ligger ner mot sjön Lilla Le och är byggd som ett försvar mot anfall från väster.
Svenskarna räknade med att fienden inte kunde anfalla bakom dem. Anledningen: Trakten söderut var alltför oländig och besvärlig att färdas igenom. Kvar finns också delar av den ek som kungen satte sin värja i när han vilade ut på en större sten i området nedanför nuvarande Eds järnvägsstation. Tyvärr klarade den sig inte när ett kraftigt åskväder drog förbi. Det som är kvar av stammen finns dock bevarat i hembygdsmuseet Karl Xll-stugan, som ligger centralt i det lilla samhället Ed.
Bröstvärnet ner mot sjön Lilla Le i dag. (Foto:Tommy Löfgren)
Huruvida det rådde en munter eller ödesdiger stämning bland soldaterna inför fälttåget är det svårt att sia om. Men med facit i hand vet vi att det skulle sluta illa. För många av dem väntade ond bråd död. För Karl Xll blev det också den sista resan.
En kylig och fuktig kväll de 30 november träffades han i huvudet av en kula eller något liknande. Då hade de svenska trupperna avancerat in på fästningsområdet och kungen ska ha rest sig upp och tittat över förskansningen för att få en blick av läget.
Det var det sista han gjorde. Det har spekulerats i att han sköts med en uniformsknapp av en av sina egna. Det är en färgstark historia men den är inte sann.
Här föll han. Inne på fästningsområdet har en minnessten rests där
man tror att Karl XII föll ned dödligt träffad (Foto:Tommy Löfgren)
I dag lutar de flesta forskare åt att han blev träffad av karteschammunition av järn. Norska trupper hade nämligen inte gett upp utan befäst ett antal kullar i anslutning till fästningsområdet varifrån de besköt angriparna.
Militärhistoriker gör gällande att man använde sig av nämnda kartech – som var en form av vapen som vi idag kan säga liknar splitterbomber i mindre format. Det var en projektil fylld med skrot som vid en träff spreds åt alla möjliga håll. En sådan ska ha detonerat i närheten just som kungen rest sig för att spana mot fienden.
Där slutade Karl Xll:s angrepp. De svenska trupperna drog sig tillbaka. Det här var inte den första gången det skedde. Redan två år tidigare hade Karl ll med trupper försökt sig på att inta Fredrikshald.
Det slutade med att han och karolinerna drevs ut ur Fredrikshald. Det skedde under rök och damm. Invånarna satte nämligen eld på de en stor del av bebyggelsen som av branden jämnades med marken. Halvblind av röken, får man förmoda, beordrade kungen reträtt.
I den norska nationalsången Ja vi elsker dette landet hyllas gärningen en bit in i fjärde versen:
…vi heller landet brente
Enn det kom til fall
Husker bare hva som hendte
Ned på fredrikshald
I svensk översättning:
… vi hellre landet brände än det föll. Kom bara ihåg vad som hände nere i Fredrikshald.
I dag är Fredrikstens fästning i Halden ett stort besöksmål. Här finns också ett museum som bland
annat berättar om Karl XII:s försök att inta staden.
Tommy Löfgren