De sju flickorna i ring
Stenarna som de sju töserna förvandlades till ligger kvar i sin ring.
I dag är de övervuxna med mossa och ris.
Foto: Tommy Löfgren
När inlandsisen en gång för länge sedan drog sig tillbaka från vår del av Dalsland lämnade den tydliga spår efter sig. Det kan man se alldeles bredvid Steneby kyrka där det finns ett antal jättegrytor – stora gropar som bildades av stenar och grus som virvlade runt med en väldig kraft när isen smälte undan.
Sitt namn Jättegrytorna fick de efter man förr trodde att jättarna, som då bodde i Steneby, kokade sin mat i dessa ”grytor”. Nu är det så med jättar att de inte tål att höra kyrkklockor ringa. Då lämnar de platsen och söker sig vidare mot andra boställen, vilket skedde när Steneby kyrka byggdes.
Jättegrytorna är en sevärdhet för sig. Men området ruvar också på andra händelser av det mer gruvliga slaget. Ett par 100 meter in på den stig som leder in mot jättegrytorna finns det sju stenar i en ring. De är i dag överväxta av mossa och ris. Om dessa berättar sägnen:
Där gick en gång för länge sedan sju töser och en gosse och vallade boskap. En dag sa töserna till gossen ”vi ska kittla ihjäl dig”.
På kvällen när gossen kom hem berättade han vad de sju töserna sagt och lade till att han inte längre ville gå där.
Men då fadern sa att gossen skulle fortsätta sitt arbete dagen efter bad han att få ta med sig en ren skjorta till svepskjorta.
”Jag kommer ändå inte hem med livet i behåll”.
Fadern svarade: ”Gå du! Jag skall nog se efter dig”.
Och gossen gick. Strax därefter begav sig fadern i väg han också. Men när han kom fram till platsen var det för sent.
Gossen låg död och de sju töserna låg omkring honom, liksom de fallit i sömn. Fadern bar hem sitt döda barn, men töserna förvandlades där de låg till stenar.
I dag känns platsen rofylld omgiven som den är att höga tallar. Men vem vet – en dag kanske de sju töserna har sovit färdigt. Och då…
Tommy Löfgren